Trender går i cykler och på Stockholmsmässan denna vecka är det mässing, koppar och en aning självlysande för hela pengen. Eller?
När man går runt i hallarna på Stockholm Furniture & Light Fair 2014 slås man av mängden koppar och mässing som dyker upp i olika skepnader. I skålar, fat, krokar och framför allt i belysningsarmaturer. Och så finns det lite självlysande saker också.
Det självlysande har ju sin delförklaring i LED. Eller vi kanske ska kalla det en LEDförklaring? När vi nu fått tillgång till de nya leksakerna måste vi ju göra något iögonenfallande med dem. Och i år i lite mer pastelligt än tidigare. På samma sätt gjorde vi när halogenlamporna var nya. Då exponerade vi dem nakna. När glödlampan kom runt förra sekelskiftet gjorde vi exakt likadant. I Engelbrektskyrkan i Stockholm sitter nakna glödlampor i balustraderna och så var det redan 1914 när den stod klar. Glödlampan var det nya coola då.
Men mässingen och kopparn då? De materialen har ju funnits i flera hundra år. Talade med en belysningsleverantör i B-hallen som sa att det ungefär var som Heinzketchupflaskorna i glas. Man slog i botten på dem och inget hände – tills plötsligt hela tallriken fylldes med ketchup. Precis så var det med kopparn och mässingen. Några försökte komma med koppar redan för ett par år sedan, men ingen vill ha det. Nu plötsligt vill alla köra koppar och mässing. Leverantören berättade att trendcykeln ungefär var på trettio år. Det skulle innebära att pastelligt neonartat, koppar och mässing var hett på 80-talet! Lena Philipsson sjöng i och för sig ”Dansa i neon” 1987. Pastellfärgerna på Södra station ifrån 1989 är ju fortfarande kvar och jag vill minnas att bostadsmässan 1985 innehöll rätt mycket pasteller.
Minns också ett besök 1984 i Köpenhamn. Två ställen på Ströget utmärkte sig. Det ena hade neon och kontinentalt kalla lysrör. Det andra hade – mässingslampor och en bardisk i renaste koppar!
Eller vill jag bara minnas det så?
