Nyåret är här och vi måste lära oss att skriva 2015 på allt. Svårt, men vi kommer att lära oss. I något rum står säkert fortfarande ett träd pyntat med röda kulor och guldiga detaljer. Kanske med lite vitt här och där. Kanske fick några barn nyligen ett besök på julaftonskvällen av en rödklädd herre med röd luva och vitt skägg också. Men hur har det blivit en sådan här rödgrön röra över stora delar av världen? En röra av hedniska seder, skämtgåvor, religion, renar och tomtar. Och varför just det röda?
Sammansmältning av seder
Och hur kommer Jesus in i bilden egentligen? Om Bibelns bibeln berättelse stämmer och herdarna var ute med fåren vid Jesu födelse kan det knappast ha varit vid midvinter födelsen ägde rum. Däremot fanns ett hedniskt julfirande vid den här tiden på året. När man skulle få till en högtid till Jesus passade det bra med med nio månader efter vårdagjämningen tyckte man och så fick de båda sakerna helt enkelt smälta samman. Jesusbarnet fick presenter av de tre vise männen också. Våra ”julklappar” var från början pojkstreck där pojkarna klappade på dörren och kastade in en skämtgåva, ibland ett vedträ med vers på, helst utan att bli ertappade. Verserna kunde vara nog så obskyra. Senare ombesörjde den grå ”Julbocken” utdelningen av gåvor.
St Nick och Tomten
Den röda tomten och Santa Claus då? Ja, tomtar har vi ju trott på länge här uppe i norden, men även på Irland och liknande ställen. De var små, grå eller gröna och alvliknande. De kunde vara goda, men även illasinnade om man retade dem. Sankt Nikolaus var en biskop på 300-talet som enligt myten räddar tre flickors hemgift så de slipper bli prostituerade. Han är skyddshelgon för barn, sjömän, fiskare, de falskt anklagade, pantbanker, tjuvar som ångrat sig samt många städer. Han avbildas vanligen iförd röd biskopsdräkt, ofta med detaljer i vitt och grönt.
Dikt och Coca-Cola
1822 skrevs dikten “A Visit From St. Nicholas”, troligen av Clement Clarke Moore, där St. Nicholas beskrevs som en gladlynt och överviktig liten man med skägg vitt som snö och som anländer i en flygande minisläde dragen av renar och kommer ner genom skorstenen. Tecknaren Thomas Nasts illustrationer från 1860-talet i tidningen Harper's Weekly byggde på den. Nasts bilder hade dock många olika färgvarianter. Tomten var på nordsidan i inbördeskriget och en av bilderna förställde tomten klädd i stjärnbanerets färger till exempel. Den amerikanske jultomten populariserades i Coca Cola-reklamen på 1930-talet, med hjälp av bilder av Michiganfödde tecknaren Haddon Sundblom, dock av både finsk och svensk härkomst. Haddon Sundblom föddes i Michigan men hans far var från Föglö på Åland i Finland och hans mor från Sverige. Sundblom använde en säljarkollega som modell till sin kända tomte och när kollegan senare dog använde han sig själv.
Victoria och Albert trendsättare
Men då hade tomten varit röd sedan länge i den anglosaxiska världen. Färgen röd vann kanske beroende på det röda i St Nicholas dräkt, men kanske lika gärna för att den ansågs som exklusiv och fin på 1800-talet. Redan empiren hade rött, vitt och guld som sina favoritfärger i början på seklet. Och det var sedan under den Viktorianska eran som hela tomtekonceptet utvecklades och där var rött populärt. Eftersom det brittiska imperiet var världsomfattande fick allt som Victoria och hennes Albert gjorde stort genomslag. När tyskfödde Albert plockade in den tyska seden med gran tog alla som hade möjlighet efter.
Det ser olika ut
Men ser det verkligen likadant ut överallt? Inte riktigt. I Ryssland finns röda tomtar men lika gärna talar man om Farfar Frost och hans barnbarn Snöflickan när det gäller presenter och de dyker upp vid Nyåret. Dessutom ibland klädda i blått. I Nederländerna förekommer ”Sinterklaas” med biskopsutstyrsel och har sin medhjälpare ”Svarte Petter” med sig. Finnarna har visserligen en tomte men som namnmässigt hänger kvar vid det nordiska begreppet ”julbock” och kallas följaktligen ”Joulopukki” där.
Vi kunde med andra ord lika gärna haft en blå tomte med bockhorn och biskopsmössa som smög omkring och kastade in versfyllda vedträn till folk i stället för det vi nu har. Tomteevolutionen har minst sagt varit godtycklig. Att fira Jesu födelse vid en tidpunkt på året när han troligen inte blev född, med ett träd som troligen aldrig växt ens i närheten av Betlehem, och med mat som han aldrig vare sig hört talas om eller ens var tillåten att ta i sin mun måste anses som en smula udda.
Men så underbart kreativ är mänskligheten. Vi kan hitta på vad som helst och få den tanken att slå igenom. Och nu är det redan 2015. Ett Gott Nytt År önskar vi förstås alla! Och vi undrar — Vilka färger kommer vi att sätta samman och övertyga vår omgivning om att just den färgkombinationen är ”...alldeles underbar!”?
