Piero Lissonis nya villa i Brianza präglas av strukturell renhet och känsliga materialmöten.
Ett litet samhälle, med ettusenfemhundra invånare, beläget vid Comosjön femtio kilometer norr om Milano var den plats som valdes ut för att uppföra ett mycket speciellt hem. Regionen, Brianza, är emellertid inte vilken plats som helst, utan är känd som ett av Europas mest betydelsefulla områden för möbelproduktion, där flera av Italiens största möbelföretag är etablerade. Årligen kommer åtskilliga av världens främsta formgivare hit för att realisera sina idéer om nya produkter.
Under ledning av arkitekten och stjärndesignern Piero Lissoni och hans kollega Davide Cerini ritade arkitektfirman Lissoni Associati här ett hem på sjuhundra kvadratmeter.
Marken på två hektar ligger vackert omsluten av en park med många hundraåriga gamla träd. Den lätt kuperade tomten inbjöd till ett naturligt val av ett souterränghus. När man närmar sig huset framifrån ter det sig dock att vara en byggnad i bara ett plan, där husets horisontella linjespel möter naturens och trädens vertikala omgivning.
Arkitekternas huvudkoncept med konstruktionen har varit att tydligt separera horisontella och vertikala element, vilket går igenom såväl i själva planlösningen som i fasaden. De båda geometriska ytterligheterna binds samman med hjälp av glaspartier. Förebilden återfinns i den tidiga modernistiska arkitekturen hos exempelvis Mies van der Rohe.
En gång av stenplattor leder besökaren fram till entrén med en uteplats. Bottenplanet i huset rymmer bland annat aktivitetsrum och sovrum. Medan köket och vardagsrummet är belägna mot husets baksida, i en helt inglasad rektangel, för att ge maximal utsikt mot trädgården och låta naturen obehindrat flöda in i huset och bli en del av arkitekturen.
Som en kontrast mot denna öppna och transparenta planlösning har sovrummen givits en mer privat karaktär, där varje enskilt sovrum har försetts med ett eget badrum och klädkammare. Mörkgrå fristående betongväggar med reliefstruktur sammanbundna med glaspartier omgärdar sovrummen. Glaselementen vidgar sig successivt allt mer gentemot trädgården, och förstärker därvid det arkitektoniska konceptet.
Matsalen, som givits dubbel takhöjd och helglasad vägg mot trädgården, tonar upp sig som en diametral kontrast till det horisontella linjespelet. En till synes svävande trätrappa som kommer ut ur väggen leder från matplatsen upp till det övre planet med utsikt över trädgården.
Bottenplanet härbärgerar även garage, teknikrum, tvättstuga, gästrum, gym, ett mindre extrakök och en inomhuspool parallellt utmed matplatsen, med glasvägg mot uteplatsen på baksidan av huset. Många av husets tekniska finesser är osynliga; som den rörelsestyrda luftkonditioneringen och ett belysningssystem som regleras av dagsljuset.
Golvmaterialen markerar skiften mellan rummens funktion och mellan ute och inne. Omväxlande beläggning av cement- och ekgolv inne i huset, övergår i betong och cypressträ utomhus. Några fåtal platser i huset tillåter de olika materialen att sammanstråla, där exempelvis glas, trä och cement förenas och skapar effektfulla och vackra arkitektoniska möten.
