Matter and decay

Välkommen till Berg Gallerys vernissage på höstens första utställning, Simon Anunds och galleriets första separatutställning i den nya lokalen i galleridistriktet. Matter and Decay tar avstamp från Anunds tidigare utställningar Fragile, Post Amorfa och Defectus Occultos med berättelser om ytor, ytlighet, fasader, skyddsmurar med estetiskt fulländade ytskikt och filter. En strävan efter det kroppsliga fulländandet, samtidigt ett elitistiskt behov att visa att man är tillräckligt bildad att se förbi ytan och kan ge sig hän åt det som ”vanligt folk” kallar för fult eller till och med förfallet.

Vernissagen hålls på galleriet på Hälsingegatan 43 tillsammans med konstnären torsdagen den 22 augusti klockan 17.00 - 20.00. Matter and Decay visas till och med den 21 september. 

Simon Anund har i sina tidigare utställningar behandlat konsumtionshets, byggfusk och det sociala behovet att ständigt visa upp en polerad, tillrättalagd yta. Yta inte bara av fysisk karaktär, utan också som en fasad att gömma sig bakom på sociala medier och i fysiska relationer. Vad händer när fasaden spricker i en byggnad, i det digitala flödet eller hos människan?

Förfallet är en del av alla livscykler, såväl hos byggnader som hos människan. Det sägs att man ska åldras med värdighet, men allt åldras trots allt inte väl. Blir förfallet mer påtagligt eller större om allt som föregått handlat om just ytan?

Människor blir provocerade av förfall. I Stockholm finns inga luggslitna industriområden och inga fallfärdiga hus utan allt är polerat, vackert och rent. Men kan man gömma sig bakom ytor och i så fall hur länge? Kan man bygga bort slummen, smutsen och de sociala problemen eller knuffar gentrifieringen bara förfallet längre bort, längre ut?

Brutalismen inom arkitekturen är en rå, redovisande estetik som inte ska dölja något. Brutalismen var banbrytande men ogillades av många, men har liksom Slussen också trogna försvarare och beundrare. När en brutalistisk byggnad rivs sprids bilderna snabbt på sociala medier med den vanligaste kommentaren ”Hur kan man inte förstå värdet av den här fantastiska byggnaden?”.

Blir förfallet och den slutliga demoleringen en anledning till att upphöja storheten i det arkitektoniska mästerverket? Blir det som inte längre finns bättre än det vi har?

Simon Anund (1977) är sedan tjugo år verksam som konstnär och formgivare. Han arbetar med förkärlek i betong, i gränslandet mellan arkitektur och skulptur. Anund utvecklar och fördjupar sig i betongens fysiska egenskaper, där han hela tiden upptäcker något nytt och outforskat. Hans nära relation till och långa erfarenhet av materialet har gjort att han ofta anlitas av andra konstnärer för att utföra deras verk. Anund visades 2018 i en separatutställning på Linköpings Konsthall "Post Amorfa - Om fuskbyggen och socialt konstruerad tomhet" och nu senast på Skomakeriet i "Defectus Occultos". Han har gjort och producerat offentliga gestaltningar runt om i Sverige.