Flytande städer

Kan flytande städer vara lösningen på problemen med stigande havsnivåer? Det tror i alla fall folket bakom det FN-stödda projektet Oceanix City som vill bygga sjöstäder i form av prefabricerade flytande moduler som kan kombineras till städer av önskad storlek. Bild: BIG
Oceanix City kan lätt skalas upp från ett enstaka flytande kvarter och modul på 2 hektar och 300 invånare till en hexagonalt formad by, stad och världsmetropol med miljontals invånare. Modulerna hakas fast i varandra sex stycken i taget och bildar allt större sjöstäder. Bild: BIG
I mitten av varje by bestående av 6 kvartersöar finns ett flytande bytorg som skyddas från vågor av de omgivande öarna. Bild: BIG
På plattformarnas undersida och i de konstgjorda reven som håller fast sjöstaden kan man ha odlingar av sjömat som musslor, ostron och alger. Bild: BIG
Franska Polynesien riskerar att förlora en tredjedel av sina öar i slutet av det här århundrandet till följd av havsnivåhöjningen. År 2017 skrev de under en viljeförklaring med The Seasteading Institute och Blue Frontiers om att bygga 14 småöar för runt 300 invånare. Efter lokala protester verkar projektet nu ha gått i stå. Bild: Blue Frontiers
Organisationen The Seasteading Institute har under många år jobbat för att få till stånd flytande små start-up nationer på internationellt vatten. Sjöstäder där man kan experimentera med nya samhällsformer. Bakom organisationen står bland andra Pay Pals medgrundare, miljardären Peter Thiel. Bild: The Seasteading Institute
Londonbaserade arkitektbyrån Baca Architects har skissat på en flytande Formel 1-bana till havs, långt från bullerkänsliga grannar. Bild: Baca Architects
Varför inte bygga flytande städer på redan existerande plattformar som uttjänta oljeplattformar? Noah Oasis heter förslaget på bilden som var ett av bidragen i eVolo Skyscraper Competition häromåret. Bild: eVolo
Runt 300000 personer bor idag i hus på styltor i den flytande slumstadsdelen Makoko i Lagos, Nigeria. För några år sedan sjösatte man Den flytande skolan för stadens barn, som tyvärr kapsejsade efter bara något år. Bild: NLÉ
Runt 300000 personer bor idag i hus på styltor i den flytande slumstadsdelen Makoko i Lagos, Nigeria. För några år sedan sjösatte man Den flytande skolan för stadens barn, som tyvärr kapsejsade efter bara något år. Bild: NLÉ
Engelska Themsen svämmar över titt som tätt och då kan det vara bra att ha ett amfibiskt hus som är placerat i en docka och flyter upp med vattnet vid översvämningar utan att skadas. The Amphibious House är ritat av Baca Architects och ligger i Marlow, nordväst om London. Bild: Baca Architects

Text Magnus Nilsson

 

Den pågående klimatuppvärmningen hotar en rad av världens storstäder och nationer med översvämning när havsnivån stiger. Istället för att satsa allt på att mota bort havet och bygga fördämningar menar allt fler att det är dags att börja bygga ut städerna på vattnet och skapa klimatsäkra flytande städer.

 

New York, London, Jakarta, Hong Kong, Miami, Rotterdam, Tokyo, Shanghai… Det är bara några av de städer som riskerar att drabbas hårt när världshaven stiger till följd av klimatuppvärmningen.

Enligt FN:s klimatpanel IPCC beräknas den globala havsnivån stiga med mellan en halvmeter och en meter till kommande sekelskifte. Och det stannar inte där. Även om världen skulle följa Parisavtalet till punkt och pricka, och hejda temperaturökningen genom att minska utsläppen av växthusgaser, kommer haven att fortsätta att stiga under flera hundra år till följd av den förhöjda vattentemperaturen. Havens förmåga att lagra värme medför så kallad termisk expansion som gör att havsnivån stiger.

Med tanke på att nästan hälften av världens befolkning lever i närheten av kusten är det här ett reellt problem som dagens stadsplanerare måste ta höjd för. För att inte tala om ledarna för de önationer som helt riskerar att sköljas bort, som Kiribati and Tuvalu eller för Sveriges del kanske delar av Skanör-Falsterbo. I Sverige är det framför allt i söder det riskerar att bli problem, i norr motverkas vattenhöjningen oftast av landhöjningen.

 

För att ta itu med det här problemet och skapa klimatsäkra städer som kan bli långsiktigt hållbara har allt fler börjat damma av den gamla science fiction-idén med flytande städer. Varför lägga all kraft på att mota bort havet från våra städer med hjälp av gigantiska vågbrytare och vallar när man kan använda det som flytande tomtmark? Genom att bygga på vattnet tar man udden av översvämningshotet genom att det flytande kvarteret eller staden bara följer med havsnivån upp utan att skadas.

Från att ha varit ett ämne för fantasifulla arkitekter, ekonomer och visionära miljardärer som Pay Pal-grundaren Peter Thiel är dagens förespråkare för vattenstäder mer realistiska och altruistiska. Borta är de futuristiska och högteknologiska flytande städerna och skattefria zonerna på internationellt vatten designade enbart för rika. Dagens sjöstäder är tänkta att byggas för vanligt folk i samarbete med lokala myndigheter och till en rimlig kostnad.

Den flytande staden ses som ett komplement till den vanliga stadsbebyggelsen och som ett redskap för utsatta och fattiga nationer att överleva och rädda sig själva när havet tar över land och bostäder.

– Vi måste börja bygga städer som ligger i framkant när det kommer till klimatrelaterade risker, från stigande havsnivåer till stormar. Flytande städer kan bli en del av vår nya uppsättning verktyg för att hantera detta, säger FN:s vice generalsekreterare Amina Mohammed.

Amina Mohammed var en av deltagarna på en rundabordsdiskussion om flytande städer som hölls i FN-skrapan i New York i april. Mötet anordnades av FN:s boende- och bosättningsorgan, UN-HABITAT, i samarbete med bland andra universitet MIT och organisationen Oceanix som där presenterade sitt koncept Oceanix City. En 75 hektar stor flytande stad för 10000 invånare ritad av den danska arkitektbyrån Bjarke Ingels Group, BIG.

Oceanix City består av prefabricerade flytande moduler av betong som bogseras ut på vattnet och kopplas samman med andra till hexagonala kluster. Varje modul, eller stadsdel, är 2 hektar med plats för 300 invånare i byggnader på runt fyra våningar. Sex stadsdelar blir en by och sex byar en stad med plats för drygt 10000 invånare på 75 hektar. Sedan är det bara att fortsätta att skala upp allt efter behov.

Sjöstaden ankras, och stabiliseras, med hjälp av vajrar som fästs i havsbottnen med något som kallas biorock, kalciumkarbonat som ackumuleras och växer till sig på metallnät när det kopplas till en spänningskälla, och ska vara starkare än betong. Ett slags snabbväxande korallrev som också kan fungera som just ett sådant för det lokala ekossystemet.

Även om Oceanix City sägs kunna stå emot allt från tsunamis till orkaner är tanken att de ska ankras i närheten av redan existerande städer på relativt grunt och lugnt vatten. De kan också flyttas till nya platser vid behov.

Fullt utbyggd är Oceanix City tänkt att vara i stort sett helt självförsörjande. El och värme kommer från solpaneler på taken, våg- och tidvattenkraft, vindturbiner och bioreaktorer med mikroalger. Överskottsel tas om hand med hjälp av tryckluftslagring. Dricksvattnet kommer från avsaltningsanläggningar och insamling av regnvatten och vattenånga ur luften. Avloppsvattnet delas upp i grå- och svartvatten och renas på plats, avfall återanvänds och komposteras så långt det är möjligt.

Maten produceras i reguljära odlingar inomhus och utomhus. I underjordiska växthus inbäddade i öarnas flytande betongskrov finns aeroponiska och akvaponiska odlingar där grönsaker odlas i luft och sprayas med näring respektive i vatten i symbios med fiskar vars avföring ger näring åt växterna, och under sjöstaden kan man exempelvis ha musselodlingar.

 

Än lär det ta många år innan en flytande stad som Oceanix City blir verklighet. En fördel med konceptet är möjligheten att förproducera flytande moduler på land till en relativt sett låg kostnad. Det här ger fattigare länder en chans att skapa flytande komplement till den landbaserade stadsbebyggelsen i städer som hotas av akut översvämning och erosion. Som i exempelvis Indonesiens huvudstad Jakarta, världens snabbast sjunkande stad.

På mindre än tio år har vissa stadsdelar sjunkit med över 2 meter till följd av stort uttag av grundvatten i kombination med stadsbebyggelsens egen tyngd. Det går så fort att vissa floder ändrat riktning och börjat rinna inåt land. För att klara jättestaden bygger man nu en drygt 30 kilometer lång vågbrytare mot havet, kallad Giant Sea Wall Jakarta.

Här skulle flytande satellitkvarter av Oceanix Citys modell både kunna tjäna som snabb inkvartering åt de hundratusentals människor som snart måste evakueras och som vågbrytare och barriär för att skydda den kvarvarande staden.

Enligt nyhetsbyrån Reuters ska en mindre prototyp av Oceanix City börjar byggas redan i år i East River utanför FN:s högkvarter.