Med en akademisk utbildning i grunden skapar konstnären Heidi Glattre verk genom att använda litterära texter inom flera teman. Hennes konstverk och installationer av papper omformulerar de tematiska inslagen i litteraturen till en visuell läsning av författarskap. Heidi arbetar med en kollageliknande teknik där hon river ut texter ur romaner och böcker för att ge dem nytt liv och formulera ett nytt språk. Detta resulterar i reflektioner om vad språk och ord är. Konst är enligt Heidi en visuell filosofi och ett sätt att tänka och förstå.
Genom sina pappersinstallationer försöker hon beskriva litterära verk med hjälp av specifika instrument så som encyklopedier, dikter, romaner och religiösa texter. På detta sätt kan hon underbygga vissa idéer och språkliga referenser som är av grundläggande betydelse för det enskilda arbetet. Utöver verkets innehåll är texterna ett visuellt instrument för att förstå förhållandet mellan tankar, ord och identitet. Pappersinstallationerna ger det litterära verket en ny meningshorisont, ny betydelse och nytt uttryck. Installationskonst av papper är relativt ovanligt i Skandinavien än så länge, men det finns en större tradition av detta i Europa, USA och framförallt Japan. Heidi tycker att papperskonst på ett intressant sätt drar paralleller till andra konstuttryck som litteratur och poesi. Det blir ”ett metaspråk” som berör existensiella frågor. ”Att arbeta med konst handlar om att behandla existensiella ting”, menar Heidi.
Heidis verk börjar mer och mer följa riktningen av rivna papperselement och detta kommer synas i hennes kommande utställning i Oslo. Hon känner sig redo för denna uttrycksförändring och vill hela tiden utvecklas som konstnär och söker nya vägar. Framöver planeras fler besök i London samt medverkan som Artist in Residence i Berlevåg i Norge.
Heidi arbetar även med tvådimensionella verk som inkorporerar vikta tyger. Hon åter de obehandlade dukarna genomgå en brutal tvättbehandling innan hon applicerar krita, kol och färg. Materialet blir mer en sorts provokation än ett val. ”Genom frånvaron av självcensur och tvång tillåter jag abstraktionerna att dyka upp och ta tag i en. Det blir en så kallad "Das Ding an Sich"- strategi som raderar skillnaden mellan vad jag är och vad som är något annat”, säger Heidi. Ledorden blir kinesis, energi, rörelse och flöde. I Heidis skapelseprocess finns mycket frihet, men även oro. Konstverket tar över och står på egna ben. De fraktala elementen saknar specifik betydelse men bär samtidigt på så mycket känslor. Heidi upplever konstnärskapet som ett öppet rum där hon kan ta nytt grepp och pusha sig själv. ”Det är väldigt meningsfullt för man testar sig själv och sina begränsningar”, berättar Heidi.