Sörmlands Museum inviger stor utställning kring arvet efter Fogelstadsgruppen

Foto: Åsa Elzén

I en stor soloutställning visar Sörmlands museum nu den mest omfattande presentationen hittills av konstnären Åsa Elzéns arbete kring arvet efter Fogelstadgruppen. Med åkern, avskriften och leran som fysiska och metaforiska arkiv att gräva ur, lyfter hon gruppens nydanande tankar om jordbruk, ekologi och en hållbar framtid. Utställningen innehåller såväl nya verk som nyfunnet historiskt material, bland annat ur museets egna samlingar.

Konstnären Åsa Elzén har länge arbetat med arvet efter Fogelstadgruppen, som bland annat drev Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad (1925-54 i Julita, Sörmland). I ett växande och genreöverskridande projekt, där gränserna mellan historiskt material och nya verk ofta är flytande, utforskar hon gruppens praktik kring ekologi och resiliens, med utgångspunkt i konstnärers och konstnärliga processers delaktighet i historieskrivningen.

Att lägga en åker i träda innebär att under en period låta den vila från mänsklig produktion, för att motverka utarmning av jorden. År 1919 beställde Elisabeth Tamm en matta av konstnären Maja Fjaestad med önskan att den skulle utgå från en träda. Mattan låg i biblioteket på Fogelstad till slutet av 1960-talet, då den trasig lades på vinden efter att bokstavligen ha slitits ned av första vågens kvinnorörelse (och deras hundar). Då den historiska mattan nu är för skör att beträda har Elzén skapat en “avskrift” av mattan, att samlas på och tänka utifrån. Avskriften, till skillnad från kopian, bildar en process i sammanvävning med nuet, där samtidens läsning tillåts bli en synlig del av, och en fortsättning på, historien. För första gången ska nu den historiska mattan och Elzéns avskrift visas tillsammans.

Genom undersökningar av den kvinnliga ladugårdsutbildning som också drevs vid Fogelstad, av gruppens experimenterande med äganderätt av mark och debatterande kring det vi idag skulle kalla ekologiskt jordbruk, skriver Åsa Elzén in Fogelstadgruppen i en dagsaktuell ekofeministisk diskussion. De olika materialen, objekten och arrangemangen i utställningen sammanflätas i läsningar som undersöker hierarkier mellan det textuella och bildskapandet, som möjliga punkter att utläsa en historia.