I Tuusula i närheten av Helsingfors låg det typiska 70-talshuset. Familjen Leimio ville ha ytterligare utrymme och ersätta huset med ett nytt. Vesa Honkonen Architects som fick uppdraget av familjen föreslog att man skulle bygga på en våning i stället men insåg också snabbt att här måste tänkas helt nytt. Det gick inte att bara lägga på en låda till på den befintliga lådan. Det behövdes ett omvälvande lyft för att huset skulle få en spännande form i samklang med den omgivande naturen.
På en naturtomt bland susande tallar, granar och björkar låg enfamiljshuset i ett plan, i gultonat tegel med ett så gott som platt sadeltak och bruna fönsterinfattningar. Huset var typiskt för många hus som kom till i Finland men också i Sverige under sent 60-tal och hela 70-talet. Praktiskt kanske, men idag upplevs denna typ av byggande som tråkigt och fantasilöst.
Nytt liv med nytt våningsplan
De boende upplevde själva huset som ”fult” och behövde mer utrymme för barnen. Man ville dock behålla så mycket som möjligt av det L-formade husets planlösning och material skulle återanvändas så långt det gick. Att huset var fult ansåg inte Vesa Honkonen vara skäl nog att riva det och bygga nytt. I stället måste det göras om och bli vackert. Att förändra kändes även materiellt försvarbart och blev också billigare.
Huset låg i slutet av en lugn gata och syntes bara på nära håll i en ganska snäv vinkel. I och med det ytterligare planet öppnades stora möjligheter att tillföra huset nytt liv och en spännande gestalt, som skulle göra det synligt också på längre håll. Häri låg en stor utmaning vid sidan av konstruktionen och sammanlänkandet av ett ytterligare funktionellt våningsplan.
Ny fasad, nytt språk
När det gäller exteriören ägnade Vesa Honkonen mycket omtanke åt den visuella rörelsen genom helt nya linjer på det övre planet, som så att säga omfamnade den nedre delen och bjöd upp till dans, närmare bestämt till finsk tangos speciella skönhet. Att tillföra rörelse blev grundläggande, bort från stel rätlinjighet. Huset frigjordes från sin gamla ”fulhet” genom en kurvig fasad av dansande ribbor i trä.
– Linjerna gick upp och ner, från en sida till en annan. Väggarna började luta, som när en man böjer en kvinna i en tango. Men detta är finsk tango, inte argentinsk, så rörelserna dras inte till sin spets. De är mer återhållna och blyga, säger Honkonen om sitt projekt.
På övervåningen skapades nya sovrum, en öppen sällskapsyta samt badrum. Garagedörrarna gjordes om till en ny entré. Bottenvåningen lämnades så gott som orörd förutom ett fönster, som man var tvungen att flytta en liten bit för den nya trappans skull. Den intakta bottenvåningen gagnade hela husets värmeisolering. De gula tegelväggarna rappades vita och nya trägolv lades in överallt.
Stora ljusinsläpp
Ljuset är viktigt för Vesa Honkonen, som såg till att dagsljuset flödade in från många håll. Genom ett stort takfönster leddes dagsljuset genom hela huset ner till bottenvåningen och det stora matbordet. De graciösa trappräckena släpper också fram ljuset. Fönstren därnere blev stora rektangulära glas utan de gamla spröjsarna.
På det övre planet skapades stora utblickar mot ljuset och naturen med kraftiga fönsterinfattningar i trä i samma färg som fasadens. Nischerna gjordes breda med djupa fönsterbrädor för att bli som möbler.
– Där kan barnen leka och drömma, och föräldrarna sitta och drömma, med Honkonens egna ord.
Ett finskt superlyft
Innan denna fantastiska makeover kunde huset ligga varsomhelst. Det hade ingen speciell karaktär utan var bara ett i raden av liknande hus från den tiden. Material, färger och former var typiska för denna arkitektur, som saknade varje form av musik.
Idag sjunger det om huset och det syns på långt håll. Det originella lyftet till en modern designvilla stämmer också fint in i den omgivande naturens blandskog. Här ser vi ett hus med mycket identitet, en alldeles egen karaktär och en egenartad rörelse.
Den tidigare obemärkta villan har fått liv. Nu sticker Villa Leimio ut och familjen har fått en ultramodern bostad i samklang med naturen. De har fått den större yta de önskade sig, med mycket ljus in och stora utblickar ut mot den likaledes sjungande naturen.
